Samma sekund som Oscar föddes drabbades jag av ett katastroftänk som är så jobbigt ibland. Först var det det här med plötslig spädbarnsdöd han kunde drabbas av, sen kunde han ramla ner för trappen, sen kunde ju hans pappa köra ihjäl sig till jobbet så jag blev ensamstående mamma. Själv har jag haft HIV och Cancer säkert minst 3 ggr sen jag fick barn. Varje gång jag flyger tror jag att jag aldrig mer kommer att träffa min familj igen. Varje gång Tobbe reser bort tror jag att planet kommer att störta. Så jag liksom förbereder mig på det värsta hela tiden. Nu har jag en vän som ligger på sjukhus med en sjuk liten nyfödd - så nu är jag livrädd att det ska hända något där. Men det får bara inte göra det!!!!! Min mormor har cancer - så jag är livrädd att förlora henne. En vän har cancer - där var jag också livrädd ett tag, men det känns som om det är lite på banan nu i alla fall, även om den sjukdomen verkar leva ett eget liv.
Men det är ju såhär har jag kommit fram till, ju fler man älskar och har nära, desto mer har man att förlora. Blödig har jag också blivit, gråter till vart och varannat TV program numera.
För att byta ämne till något mycket härligare så igårkväll när jag var lite nere pga vännen på BB så överraskade Tobbe mig med att plocka fram ost, kex och vin. Vardagsromantik älskar jag - när det är som minst väntat är det som bäst! Tack Tobbe - du är bäst!
Idag har jag grym träningsvärk - har ju kört 2 Body Pump pass denna vecka... Beach 2009 here I come!
11 kommentarer:
Vassen 2009, se upp, för när jag kommer blir det trångt!
:-) Det är ju bra då kan du skyla mig när jag ska byta om.
Jag har också varit likadan i perioder. Och man blir ju väldigt mycket mer medveten när man får barn på ngt sätt. Och när folk runtomkring blir sjuka absolut.
KRAM på dig.
/Lallis
Ja, att skyla dig blir inga problem, bäst är det nog om det blåser lite, då kan jag hålla ut armarna så fläsket står ut lite snyggt. Som segel ungefär tänker jag.
och att du är både hypokondriker och katastroftänkare det är ju somdet är det. men jag håller med dig. Jag är oxå så orolig av mig. fast man försöker ju hålla ytan uppe.
Segel blir ju skitbra! Då kan ju du följa med på alla våra semestrar hädanefter som omklädningsrum...
Lallis - tack för att du tittar in och skriver lite här.
Ja, för tänk vad solbränd och snygg jag kommer bli!
Jag FÖRSTÅR dig!
Helt plötsligt blev man mer orolig och mer harig när barnen kom.
Och rätt som det var förstod jag precis hur min mamma tänkte när vi var små. Hon kunde inte somna förrän vi var hemma, hon satt som på nålar när vi skulle resa någonstan. Jag tyckte det var sååå fånigt och nu är jag där själv!
Vem kan segla förutom vind.....
Och som förespråkare för VARDAGSROMANTIK så kan jag bara säga grattis till en fin man och stund:-)
Gud vad trevligt med ost och vin!
På tal om det där med katastroftänk så tror jag att det är ganska vanligt. När L föddes så tyckte jag plötsligt att det var lite jobbigt att köra bil, speciellt att svänga ut till vänster på en väg. Var säker på att jag skulle missa se en bil, och att den skulle köra rakt in i sidan, precis vid bilbarnstolen... Men det har som tur är släppt nu :-)
Vad kul att så många gick igång på detta ämne!
Kram på er alla som skriver!
Skicka en kommentar