Att krascha

Så har man då kraschat.

I lördags var vi på bröllop, allt flöt på att allt var underbart på alla sätt. Jag berättar mer om det sen. Men igår när jag vaknade trodde jag först att jag var bakis... det var jag i och för sig nog också. Men efter ett tag började jag skaka, trodde fortfarande att det var bakisskakis som gällde.
När vi sätter oss i bilen och ska hämta barnen börjar jag skaka ordentligt, benen flyger upp i instrumentbrädan och jag kan inte kontrollera skakningarna. Jag börjar även få svårt att andas. Tobbe stannar bilen och vi inväntar vad som händer - det blir värre. Tobbe ringer ambulansen, de ber oss vänta i bilen, efter några minuter ringer dom och säger att det finns ingen ledig så vi ska börja köra.

Tobbe kör då mot ST Göran, jag börjar domna bort i händer och fötter och handen börjar krampa. Jag får tryck över bröstet och skakningarna blir värre. Tobbe ringer 112 igen och pratar nu med dom hela vägen in. Jag tuppar av, Tobbe får alltså hålla koll på trafiken, mig och telefonen. Det är rött "överallt" såklart och han tutar men alla tror ju bara att man är en trafikdåre, inte en man med sin fru som tror att hon fått en hjärtinfarkt i bilen...

Vi kommer fram till sjukhuset, Tobbe springer in och medans ligger jag utan skor på asfalten och skakar. Känner mig som en narkoman... inte för att jag vet hur det känns men ändå. Sen kommer personalen och tar upp mig på britsen, här slutar mina minnen. Nästa gång hör jag i bakgrunden "vad heter du?" "hur gammal är du?" "vad jobbar du med?", jag hör frågorna men kan inte riktigt svara. Säger i stället att jag inte borstat tänderna, för det är ju såklart det dom är mest intresserad av. Dom tar alla prover dom kan, handen tokkrampar igen och jag är rädd.

Jag är i alla fall fullt frisk, och har efter 4 timmars vila en puls på 125 (inte helt ok), är nu sjuksriven 1 vecka, har fortfarande tokhög puls och ska till läkaren i slutet av veckan om den inte sjunkit. Dom kollade allt, ekg, om jag haft propp eller hjärtinfarkt, dom tog massa prover allt från sänkan till vengaser...

Det som kan konstateras är att jag hade en panikångestattack.
Kroppen sa ifrån.
Det har varit en jobbig månad med mycket privat, allt från vår fest till möhippa, bröllop, mycket på jobbet, knöl i tutten m.m.m.m.m.
I morse var jag in på jobbet och lämnade över mina projekt, min chef tog ifrån mig min dator och min mobil. Kändes lite snopet först men väldigt skönt just nu.
Jeanette H - den starka tjejen med 100 järn i elden. Alltid nya projekttjejen har alltså gått in i väggen. Det som bara händer andra har hänt mig...

Jag lovar - igår var jag inte kaxig, det var överjävliga timmar när man tappar kontrollen över sin kropp. Ta hand om er alla, tagga ner!!! Gör det som är viktigt - umgås med familjen. Skit i allt annat, det kan vänta! Gör bara det ni vill inte det som andra förväntar sig av er!!

Ja det var väl allt...

Stress

Den här veckan har varit helt hysterisk, jag har varit tidigt på jobbet varenda morgon. Igår var ställde jag klockan 0420 för att åka ut till Arlanda och skicka iväg 200 personer till Berlin, synd att man inte fick haka på.

Det är otroligt mycket att göra på jobbet, så mycket deadlines hela tiden och det gäller att "köpa" sig tid varje timme för att hinna med. Hua... jag gillar att ha mycket att göra - men nu är det lite för mycket.

Till råga på allt så är det nu 4;e helgen irad som vi inte hinner med något hemma. Först var det vår 10 års fest, sen möhippa och svensexa, förra helgen seglade vi och i morgon är det bröllop. Alla saker i sig är ju jätteroliga!!! Men det ska bli skönt nästa helg när jag inte har något inplanerat alls, Tobbe ska däremot på grabbsegling. Jag och barnen ska mysa.

I morgon är det bröllop - det ska bli så kul. Jag är tärna och sitter nu och fnular på talet... Ser verkligen fram emot detta!! Det blir nog en skitkul fest med mycket party!! Det behöver jag. Jag berättar mer sen.

I tisdags hade Oscar sin första seglar skola för hösten och dom fick kapsejsa med jollarna, Oscar var den enda som ville och vågade och kom hem mycket stolt såklart!

Har inte alls hunnit läsa och kommentera hos er alla, lovar att komma igen!

Just ja, höll på att glömma, var hos läkaren idag och knölen är borta !!!!

Ha en underbar fredagkväll!!

Que

Vad gör man med barn som inte lyssnar. Alltså inte lyssnar alls.

Man säger en sak och dom gör precis tvärtom.

Eller så ställer man en fråga och inte ens får ett svar. Inte ens ett "nej" eller "aldrig" utan ingenting alls...

Skitjobbigt är det med en 6½ åring och en snart 9 åring.
Tålamodet tryter och man känner sig som världens sämsta mamma. Fan vad jobbigt det blir. Killarna säger förlåt - vilket är jättebra, men minnet sviker dom sen 20 minuter senare är det samma sak igen... hua. När går det över? När ska man orka vara en bra mamma trots barn som inte lyssnar??

Just nu känner jag mig som skit! Men det går väl över.

Helgen på sjön har varit mysig och jag har bränt fejjan idag, killarna badade i 13,5 grader igår. Mysigt trots trots. När dom inte tjafsar är dom helt fantastiska och underbara och kommer och kryper ner i sängen och skrattar och pratar. Det är underbart det!

Kram på er

Hälsning från Amarone

Sitter i Amarone igen.
Regnet droppar mot rutan...

Igår var det mysig middag med familjen på Strömma krog, alltid lika gott!!!

Idag hoppas vi på sol och seglar utåt.

Sista seglingshelgen :-( för säsongen.

Kram påer

Poledance & skolstart

I lördags hade vi möhippa för min kära vän Mia som gifter sig om 1½ vecka. Jag & en till tjej ska vara tärna så vi har planerat detta ett tag. Vi hade en superduperdag. Började med mysig lunch på Medis, sen poledance (stripstångdans). Det var så jäkla kul, men svårt. Att få fäste och ändå kunna glida... och när man tycker att man får till det rätt bra och sen ser sig i spegeln och upptäcker att man inte är lika sexig som man känner sig är det inte lika skoj. Vi kände oss som flodhästar och vi gick därifrån med massa skratt & blåmärken i minnet. Detta vill jag göra fler gånger. Svensexan kom förbi och tittade när vi dansade sista dansen...........

Efter detta blev det centralbadet och sen libanesisk middag och till slut Golden Hits. Vi hade skitkul. Jag och Mia avslutade kvällen på hotell Rica vid hötorget, kunde inte bli mer centralt. Vi satt där och käkade Mc Donald´s mitt i natten och småpratade och hade en mysig frulle dagen efter. Den blivande fru Rosling var nöjd. Nu ser jag fram emot bröllopet som är 29/8 i Hässelby.

Idag hade Lucas sitt upprop. Jag följde med, sen var det hemlig "kick-off" för hela klassen. Vi ska hämta dom kl. 14, jag hade tagit semester men inga föräldrar skulle med. Så nu sitter jag här och funderar lite och skriver och surfar. Har satt igång en tvätt och solat, måste ju vara snygg som tärna. Snart ska jag åka och storhandla, så slipper jag det ikväll.

Inatt har jag sovit 12 timmar, jag däckade kl. 19 igår och vaknade 7 i morse. 12 timmar - när sov man det sist?? Jag kan inte ens minnas. Kan det vara så att jag har ju inte sovit på 1 vecka så jag sov ikapp, men jag har hört att man inte kan sova ikapp... hm... hur som helst, skönt var det!

Ett inre lugn

Nu börjar jag smälta att jag är frisk.

Jag är frisk.

Smakar på ordet... F R I S K

Alltså I N T E S J U K

I N T E C A N C E R

Jag hade ställt in mig på att leva såklart, men med en tutte och peruk. Att tappa håret, ögonbryn, naglar m.m. Så pass mycket som man kan vill säga, det säkert inte ens att föreställa sig det... men ändå - jag var förberedd.

Nu har jag ett inre lugn.

Det som var tokviktigt förut är inte det längre.

Det viktiga nu (har det ju alltid varit) men nu känner man mer vad som verkligen betyder något. Att få vara med familjen! Att få tid med barnen! Att bara få vara - skit i disk & tvätt för en stund och njut! Jag var asdålig på detta innan, stressade runt som en duracellkanin när jag hämtat barnen. Nu sitter jag och tittar på killarna - när dom pratar med sina vänner, skrattar med dom. Är bara lycklig! Undrar hur länge det känns så här, undrar när ekorrhjulet är tillbaka. När jag blir arg igen på skor innanför dörren, på pyjamaser i soffan, på obäddade sängar, på pipiga barn osv... just nu känns det långt borta. Jag hoppas det får vara såhär ett tag. Att livet har vänt för att stanna. Att jag fortsätter att värdera det viktiga och att jag fortsätter att välja mina konflikter.

När livet får ny mening

Tänk vad livet kan vända ibland, på 1 sekund ställs allt på sin spets. På 1 sekund...

Förra lördagen låg jag i sängen och hittade en knöl i mitt högra bröst, en liten men ändå markant. En hård knöl. Jag ropar på Tobbe och han känner den direkt. Lätt ångest börjar uppstå.

Knöl = Cancer

I alla fall för mig, mina tankar går direkt till min svägerska Maria som gick bort i cancer alldeles för tidigt för några år sen. Samt till min mormor och haft bröstcancer och min vän C som fortfarande behandlas för samma sjukdom. Den jävla skitsjukdommen som heter cancer.

Jag googlar, letar info både på gott och ont. Jag vaknar på nätterna med sån ångest att jag inte kan andas. Rädd för att inte få se mina barn växa upp, rädd för att inte få se dom ta studenten eller gifta sig. Rädd för att dö, rädd för att tappa håret, rädd för att bara ha ett bröst. Livrädd mellan varven och lugn mellan varven. Bryter ihop om vartannat och gråter på jobbet. Det har varit en överjävlig vecka.

I onsdags var jag till läkaren, hon kände knölen, samt en förstorad lymfkörtel. Det var ju inte bra, men jag kände mig stark och mycket lungare. Fick remiss för mammografi, biopsi och ultraljud och en tid 2 veckor senare.

2 veckor!!

2 veckor med fortsatt dödsångest!!!

Jag fick en återbudstid idag, alla prover gjordes, mammografin gjorde inte ont alls, 3 plåtar på varje tutte. Sen kommer läkaren in när jag ligger på britsen och säger "den ser snäll ut". Men vi ska göra ett ultraljud, sen säger han igen "den ser snäll ut". Men vi ska ta ett vävnadsprov så du får det på papper också. En 5 cm lång nål rakt genom tutten 2 ggr, Tobbe håller på att svimma men jag känner ingenting. Sen klappar läkaren mig på axeln och säger "det kommer gå bra det här".

Jag och Tobbe går ut. Kramar varandra! Gråter.... håller varandra i handen. Jag kommer att få mina söner ta studenten! Tårarna rinner igen... vi är så glada så lyckliga så UNDERBART!!!!

Veckan som gått har varit överjävlig på många sätt men jag måste verkligen få tacka alla mina underbara vänner. Ni vet vilka ni är, ni som ringt ibland 2 gånger om da´n bara för att fråga hur jag mår, du som gör allt för att jag ska få en tidigare läkartid, du som grät med mig, ni som vågat visa att ni också varit rädda för att jag ska vara sjuk, du som lyssnat varje dag, du som ringt varje dag, ni som skickade sms i morse innan jag skulle till läkaren, du som ringde i morse, du som sa "jag är med dig hela vägen - det vet du", du som sagt flera gånger att du älskar mig - jag älskar dig med! Jag är så otroligt tacksam över all omtanke!! Det värmer så mycket, det betyder så mycket. Ni är bäst - jag älskar er alla!!! Jag lovar att finnas här för er också! Jag har förstått att det är jobbigt att stå bredvid, att vara rädd för att förlora en vän och våga säga det! Och så min vän med cancer - du vet ju precis vad jag gått igenom. Ditt stöd betyder oerhört mycket det vet du!!! Utan er alla - vet jag inte om denna vecka hade gått att genomlida. Men nu är det över, nu ska jag pussa på mina underbara barn och dricka champagne med min underbara världsbästa man!

Äntligen FREDAG

Längtar tillbaka till semester!!

Här en bild från när Oscar hoppar från båten!

Vardag igen

Så är man tillbaka i ekorrhjulet igen. Vad fort det går! Det går jättefort att glömma att man precis haft semester och njutit. Nu är det jobb, handling, hämtning, lämning, matlagning, disk, tvätt, gräsmatta osv igen. Ett helt år till nästa semester!!!

I fredags firade jag och maken 10 årig bröllopsdag! Vädret var på topp! Barnen var på fritids på dagen och vi fixade och trixade hela dagen inför kvällen. Men mitt på dagen tog vi oss en liten paus, öppnade en flaska skumpa från Mia och Tobbe. Jättegott!! Satt i solen och skålade. Jag fick en otroligt fin ring av Tobbe, det är egentligen 3 ringar, en slät i mitten och 2 med stenar på var sida. Den är så fin.

Gästerna anlädde kl. 18,30 (de flesta). Vi sa några ord till varandra och bytte ringar. Vi skålade i champagne och åt lite jordgubbar... Killarna var sååååååå söta i sina kavajer och foppatofflor. Tänk att man kan känna sig så kär efter 10 år, det är ju underbart!

Sen var det middag med fest. Katti var toastmaster, vilket hon gjorde med bravur, hon höll även ett jättefint tal. Min mamma, Tove, Tomas och Mia och Tobbe sa också en massa fina ord. Tusen tack alla för era fina ord, för att ni kom och för alla presenter. Vi partade hela natten och avslutade med poolbad, vi la oss kl. 0430!!! Det kändes dagen efter kan jag säga. Men det var väldigt lyckat!

Ni som var med och läser här, vi önskar lite bilder tack!! Här kommer några av de vi har själva!

Tack även alla som grattat oss här!

Ha en bra kväll!

Sista dagen

Idag är sista dagen innan vi börjar jobba igen. Solen skiner och det är ju underbart! Nu kommer säkert finvädret - nu när vi börjar jobba! Grattis alla som har semester kvar!

Helgen har vi varit ensamma, killarna är i Gävle (eller rättare sagt i Berkinge och fiskar), Oscar hade fått en regnbåge igår och båda killarna har fått massa aborrar så dom är glada och lyckliga.
Vi har druckit gott vin, ätit gott, varit på bio och framförallt förberett vår fest. Vårt 10 årsjubileum. Tänk att vi varit gifta så länge. Tiden går otroligt fort. Alla har ju sina berg och dalbanor antar jag och vi har haft en rätt jobbig vår till och från, men nu känns allt otroligt bra och underbart. Så jag längtar verkligen tills på fredag.

Idag har jag vikt 50 tygservetter och gjort pajer, igår gjorde vi placeringskorten och kladdkakor. Vinet m.m. är inhandlat så även partytältet, så det känns som om vi har koll på läget. Det blir 49 personer som kommer. Det ska verkligen bli skitkul!!! Det brukar vara rätt mycket party på våra fester! Så jag hoppas att det blir det nu också.

Båten är uthyrd denna vecka så vi hoppas att det inte blåser allt för mycket. Tobbe tyckte att det kändes lite märkligt att lämna ifrån sig den till okända människor. Men det ska nog gå bra.

Nu ska jag och maken ut på en powerwalk (om jag orkar) jag har kört röjsåg i en timme nu så fingrarna och armarna skakar lite lätt.

Tjing