Nu börjar jag smälta att jag är frisk.
Jag är frisk.
Smakar på ordet... F R I S K
Alltså I N T E S J U K
I N T E C A N C E R
Jag hade ställt in mig på att leva såklart, men med en tutte och peruk. Att tappa håret, ögonbryn, naglar m.m. Så pass mycket som man kan vill säga, det säkert inte ens att föreställa sig det... men ändå - jag var förberedd.
Nu har jag ett inre lugn.
Det som var tokviktigt förut är inte det längre.
Det viktiga nu (har det ju alltid varit) men nu känner man mer vad som verkligen betyder något. Att få vara med familjen! Att få tid med barnen! Att bara få vara - skit i disk & tvätt för en stund och njut! Jag var asdålig på detta innan, stressade runt som en duracellkanin när jag hämtat barnen. Nu sitter jag och tittar på killarna - när dom pratar med sina vänner, skrattar med dom. Är bara lycklig! Undrar hur länge det känns så här, undrar när ekorrhjulet är tillbaka. När jag blir arg igen på skor innanför dörren, på pyjamaser i soffan, på obäddade sängar, på pipiga barn osv... just nu känns det långt borta. Jag hoppas det får vara såhär ett tag. Att livet har vänt för att stanna. Att jag fortsätter att värdera det viktiga och att jag fortsätter att välja mina konflikter.
5 kommentarer:
Det kanske kommer något bra ur eländet i alla fall.
Jodå - hon har börjat på Engelska skolan. Tror att hon kommer att ha stor fördel av det senare. Vi ska ju troligtvis flytta in till Gävle också så det blev ganska enkelt på det här sättet.
Jag hoppas också att du kan hålla kvar känslan länge, länge!
Ja, det blir USA igen. Ska hälsa på nära vänner som bor i Boston, samt åka en helg till Chicago. Hela lilla familjen :-) Vi kommer att fira vår första bröllopsdag där. Ni som verkar vara bra på vardagsromantik, har du några trevliga tips till mig för att fira det när vi är på resande fot?
Håller med Popprinsessan. Behåll den känslan länge!
Tack snälla du...
Kram Anna
Å vilken underbar läsning. Grattis till "en snäll knöl"! Jag hoppas att du kan behålla din underbara känsla, så att du inte ramlar in i den vanliga trallen med stress-ilska mm som du skriver om.
Förhoppningsvis kan du hålla kvar känslan länge, om inte annat vet du hur du hur du ska tänka om den känslan försvinner. Jag försöker varje dag intala mig att det är inte så viktigt med alla dojjor, eller med en fläckig diskbänk, det är inte lätt...
Skicka en kommentar