Vill först berätta att det var jättemysigt att vara iväg utan barn och man i fredags. Vi åt en jättegod förrätt med parmesan och sparris, drack ett Riesling till det. Till varmrätt var det oxfilé och ett gott rödvin. Dessert vaniljpanacotta och färsk ananas med ett dessertvin. Supersmarrig och jättenice. Men igår var både jag och Tove bakis... så tyvärr kunde vi inte njuta av hotellfrullen som vi önskat. Dålig planering av 2 kärringar i 36 års åldern :-)
Idag har jag suttit i en innebandyhall halva dagen och tittat på sonen som har cup. Vad det är svårt att veta hur man skall göra som ledare. Tobbe och 3 till är tränare åt detta lag. Vi har nu diskuterat fram och tillbaka både vi och andra förälrar hur man skall göra. Detta är en breddklubb som ej får toppa lagen förrän vid 12 år ålder. Det är ju jättebra!!! Alla barn ska få lika mycket speltid oavsett nivå. Jättebra! Ändå sitter man där när dom ligger under och vill att de "bättre" killarna ska in. Då gäller det att bita sig i läppen. Samtidigt vill ju föräldrar till de barnen som är lite bättre att de ska få spela ihop. För hur kul att det att passa bollen till "någon som inte kan ta emot den?". Så på ett snyggt sätt "måste" man individanpassa träningen, samtidigt inte trampa någon på tårna. Man vill heller inte att "talanger" byter till en elitklubb när dom är 8 år. Här står tränarna inför svåra frågor. Hur löser man detta? Det är samma i fotbollen, men där har de börjat prata om att dela upp killarna i 2 lag till våren inför matcher. Men att de självklart ska få träna ihop och att alla ska få spela med det "bättre" laget någon gång. Fördelen med att när dom som är "bäst" inte är med lyfts de lite blygare killarna fram och vågar göra mål. Vi är båda sortens förälder. För i fotboll är inte Oscar bland de bästa, men i innebandyn är han bland de bättre. Så vi känner på båda sidorna och det är skitsvårt. För man vill ju att alla skall trivas och ha kul oavsett hur långt man kommit. Vad har ni för erfarenheter av detta??
Ha en skön söndagkväll!!
9 kommentarer:
Åh här kan jag inte ge dig några bra råd...Vi bor i en liten by och alla rymms i ett lag... Det är supersvårt. Men på ett sätt är det ju tur att han är med på "båda" sidor... Kram anna
Jag känner igen det där... Men jag måste ju säga precis som Skrivanne att han har tur som får prova på bägge sidorna!
Har inte heller någon erfarenhet. Inte ens för egen del, vi hade juliksom bara ett lag i fotboll när kag var liten. Fler ungar fanns det inte:-)
Jag tycker att vänta så länge som möjligt med att blanda in att tävlingsmomentet och möjligheten att vinna skall styra laguttagningar. Jag tror att många talanger visar sig först på senare år och dessa kan slarvas bort för tidigt med att alltid bara låta de bästa spela. Nej låt alla barn, för det är det dem är, leka på samma villkor och vänta med att tävla.
kramar dig/ Berne
Väldigt intressant att du tar upp detta! Vi är ju där med vår 12 snart 13 åring.
Han spelar både innebandy och fotboll. Tycker att våra tränarna sköter det exemplariskt ute hos oss. För att få spela match ska man träna alla träningar, visa go och sköta sig. Thats it! Då får ju alla samma chans att få spela.
I fotbollen har de delats upp i två lag där de som är mest villiga att träna och de som är mest skötsamma, hyggliga och spelar schysst, får spela i lag 1 som spelar i en lite svårare grupp.
Däremot i hockeyn är det annorlunda, där är det "toppning" så det skriker om det och många kontroverser har uppstått.
Jag tycker att barn ska få vara barn så länge de kan och håller med Berne om att många talanger kan visa sig först senare. De utvecklas ju olika snabbt!
Det där har vi haft många diskussioner om här hemma. Sambon är tränare för sonens bandylag och de försöker att få så jämna lag som möjligt. Utom i DM där de gör ett lite bättre lag och ett lite sämre. Alla skall få vara med och träna och sambon är av samma filosofi som Berne att de som är bra som 10-åringar behöver inte vara de som sedan är med i A-laget!
I fotbollen har de stora problem med en av de fyra tränarna som hela tiden vill toppa lagen. Tur att de andra sätter stopp för detta.
Kram
Jag känner igen det där och tyvärr är det ju ungefär som du skriver att det är föräldrarna som "lider" mest där på sidan av. En del föräldrar är helt TOKIGA! Och ibland kan jag knappt tro att det är sant som en del vuxna gör och beteer sig... (troligen "misslyckade" individer som små, som måste självförverkliga sig själva genom sina barn)
Så länge som möjligt tycker jag att man ska få vara med oavsett hur bra eller dålig man är.
Samtidigt kan jag känna att det ÄR viktigt att tävla och satsa fullt ut, är man med så ska man satsa för att vinna. Fast det momentet kan kanske införas i högre åldrar.
Som Berne säger, låt barn vara barn och leka så länge det går!
KRAM från Eva
Tack så mycket, du missade väl inte att du fått en utmärkelse av mig. :-)
Älskar verkligen din blogg, den är super. Så vardaglig men ändå unik o skön o läsa.
kram
Först och främst - tack för alla svar.
Ni som bor i liten by eller ort - ja där är det ju lite lättare. Jag är också emot toppning i lägre åldrar. Barn måste få vara barn och barn måste få ha kul. Inte "sollas" bort när de är små. Samtidigt är det svårt när de i fotbollslaget är 25 och 40 på innebandyn. Sen är ju vissa föräldrar inget föredömme utan står och skriker utanför planen och vill in med de bra och ut med de dåliga. Usch vad jag hatar det.
Pref - tack för de fina orden och för utmärkelsen.
Marie - tack för utmärkelsen jag fick häromveckan.
Kram på er alla som läser och skriver.
Skicka en kommentar