Jag är en sån person som i perioder dras till sånt som är dåligt, fruktansvärt, hemst, ledsamt, sorgligt osv...
Just nu har jag en sån period.
Då läser jag alla bloggar om mammor med cancer, gråter en skvätt. Då läser jag även böcker som te x Pojken som kallades det, om kvinnomisshandel, om kvinnlig könsstympning, om prostition osv... allt sånt som berör, som gör ont ända in i själen. Varför läser jag sånt? När jag ändå gråter och mår otroligt dåligt? Ändå kan jag inte lägga ifrån mig böckerna eller stänga av TVn om det är en dokumentär. Känner periodvis att jag verkligen vill jobba med att hjälpa. Att vara stödfamilj eller hämta hem något barn som far illa.
Dessa böcker, bloggar och dokumentärer lämnar ärr i min själ. Jag grubblar och tänker och ältar. Det tär och gör ont, ändå fortsätter jag... Sen kommer perioder när jag inte klarar av detta utan då vill läsa deckare eller humor. Konstigt hur man fungerar som människa.
Hur funkar ni?
3 kommentarer:
Är precis likadan. Vet inte varför man är så egentligen, för det är ju inte alltid man mår bra av att läsa eller se en massa elände.
Kram
Vad konstigt, jag tänkte på just den boken härom dagen! Det var flera år sedan jag läste den. Jag mår också jättedåligt av att läsa sådant, men kan inte låta bli. Läste hela serien.
Men jag är periodare, ibland läser jag hemska verklighetsbaserade saker, ibland hemska thrillers, ibland chicklit. När jag var gravid med L kunde jag inte läsa något hemskt alls, utan bara chicklit.
Hoppas att du mår bättre btw!
Kram!
Usch! Jag har också läst "Pojken som kallades Det" och den var hemsk. Läste även de andra två - nästan lika hemska. Jag kan också fastna i sådana böcker/dokumentärer/mm men jag brukar försöka tvinga mig att undvika dem.
Skicka en kommentar