Sitter här, gråter, är ledsen. Sörjer något jag inte haft, något jag skulle ha fått men inte längre kan få. Det som hållt mig uppe sista veckorna är hoppet om en valp, om en hund. Som jag saknat i 6 år... ända sen vi lämnade bort Alfons.
Jag mådde så otroligt bra när jag satt hos uppfödaren, balsam för själen, omringad av svarta underbara hundar. Nu sket det sig. Hon skulle ha varit med Tobbe på jobbet i början, men några har opponerat sig, dom är inte allergiska utan "bara sagt nej". Tänk om dom visste vad dom raserar mig, om dom visste vad dom gör mig ledsen, hur jag rasar, hur fötterna försvinner under mina fötter. Att sörja något man inte haft - kan man det? Just nu vet jag inte hur jag ska resa mig igen, hur jag ska orka, hur jag ska komma upp, hur jag ska kunna jobba hela kvällen. För ett år sen var en tik tom, tänk om hon inte varit det, då hade vi haft en hund nu...
Hur gör man nu? Söker nytt jobb? Sjukskriver sig? Blir med barn? Mitt i all skit fick en vän missfall igår också... tänker på dig vännen! Det går såklart inte att jämföra ett barn med en hund, men jag är så svag nu... så instabil, så skör... så ledsen...
4 kommentarer:
Så surt! Finns det ingen chans att de ändrar sig! En hund att fokusera på och gå långa filosofiska promenader med var väl precis vad du skulle ha behövt just nu. Hoppas att det löser sig!
Ha det bra!
(och förresten - man kan visst sakna något man inte haft)
Fasen vad trist att höra! Hoppas de ändrar sig! Eller så får du starta eget och göra som du vill! Borde inte HRG ha lite mer freelancers??
Kram kram (och tack för i lördags...Ola blev akut trött så vi smet...sorry)
Men vännen... usch så trist!! Finns det ingen annan möjlighet? Ingen dagmatte eller husse i närheten som kan tänka sig att rasta om dagarna när ni jobbar? Eller hunddagis? (sjukt dyrt.. jag vet)
Vi har ju fördelen att ha med vår D på jobbet. Vi hade aldrig skaffat henne om inte J hade kunnat ha med sig henne från början, vi bodde i lägenhet när vi köpte henne.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för er så att ni kan få er lilla fyrbenta vän! Det finns kanske någon ensam pensionär på gatan som gärna vill ha lite sällskap om dagarna??
Visst kan man sakna något man inte haft!:) Förstår dig fullständigt även om det för min del var ett barn och inte en hund.
Hoppas att det ordnar sig!
Kram
Skicka en kommentar