Nu har jag lämnat festen, efter 1 timme och mår riktigt jävla skit.
Har sagt hela veckan till Tobbe att jag tycker att vi ska gå när middagen är slut så jag slipper sitta och vara trevlig. Tobbes förslag har varit vi går dit och går hem tidigigt i stället. Jag flera ggr påpekat att jag inte vill vara där under middagen.... men så gjorde vi som han förslog, och vad händer.
Jo jag blir placerad bredvid INGEN som jag känner och jag klarar inte det nu. När jag mår bra - fine, men inte nu. Nu klarar inte jag att sitta och lära känna folk, jag har ju för fan fullt upp med att uthärda, att inte bryta ihop, att inte gråta, att inte vara spottkobra osv...
Så nu sitter jag hemma och är tokledsen, gråter, skakar och mår skit!
För feg för att gå tillbaka... varför ska jag nu få skämmas inför alla, om jag kommer tillbaka sen blir det ju jättekonstigt. Varför gjorde vi inte som jag ville, varför lyssnar ingen på mig???
Bara skit
2 kommentarer:
Ja du, se till att bara tänka på dig själv. Ta ett ordentligt snack med din man. I din situation klarar man inte någon som helst påfrestning. Berätta även för andra i din närmaste omgivning. Nu måste det vara dina villkor som gäller.
Du får inte riskera att utsätta dig för misslyckanden, för du klarar inte misslyckanden nu.
Var hemma och bara slappa. Titta på roliga filmer. Blogga, om du inte känner det som krävande.
Strunta i hur huset ser ut, din man får sköta det och det mesta av hushållsarbetet.
Du har ett sår, både fysiskt och psykiskt, som måste få tid att läka. Jämför med ett benbrott, du tar ju inte bort gipset själv efter några dagar och ger dig ut på en löptur.
Kram
Nej, man gör ju inte det. Tusen tack för dina ord, dom värmer. Vet inte hur jag ska kunna vända detta. känner inte igen mig själv, och jag hatar detta tillstånd...
Skicka en kommentar