Speja 11;e april vid Tullingesjön Få förundrat att ha så många nära och kära.
En av mina kärlekar är Speja. (självklart är även Tobbe och killarna mina kärlekar)
Hon får mig att slappna av på ett sätt som ingen annan. När jag är i skogen med henne kan jag verkligen rensa hjärnan. Det är bara jag, Speja och skogen. När jag visslar kommer hon i 190 och hon älskar mig oavkortat.
När man kommer hem är hon så glad.
Hon är aldrig arg.
Hon älskar alla.
Hon är så fin.
Hon är så tacksam.
När man är stressad eller arg är det bästa medicinen att ta med sig henne ut och bara gå gå gå. Att se henne springa fritt och få Retrieverryck är helt underbart. Hon behöver inte mycket för att vara glad. Hon är så tacksam.... vi människor i detta samhälle borde verkligen lära lite av våra djur.
3 kommentarer:
Ja, visst är det härligt! Den gränslösa kärleken som man får! Och så lite man behöver ge för att de ska vara nöjda. Lite kli på magen så har jag en nöjd dam här!
Det är en kärlek jag verkligen saknar. Hundens tillit och gränslösa kärlek!
Hoppas du verkligen får må gott när du laddar så ute i skogen! :)
Kram Anna
hej mamma jag håller med om att vi menniskor borde lära sig nått av djur jag ÄLSKAR också att vara ute med speja.
Skicka en kommentar