Igår dog min farmor, 84 år gammal. Ganska oväntat men ändå inte. Känns lite chockande och ändå skönt. Hon har haft lite jobbigt.
Det som känns skönt och bra är att jag pratade med henne i torsdags, då var hon hemma och var helt med på banan. I fredags hade hon ramlat sen dog hon igår morse, när pappa ikväll ringde och frågade vart hon låg sa de att hon dött igår morse. Varken pappa eller hans bror har blivit uppringd... då har det ändå gått 1½ dygn. Lite dåligt.
Barnen är ledsna och framförallt ställer Lucas frågor. Vi har bestämt att dom kommer att få vara med på begravningen om de själva vill. Vi har inte frågat ännu. Tror att det är bra att säga "hejdå".
Jag har ju varit rätt förskonad, de flesta lever, har klarat mig rätt bra från dödsfall förutom min svägerska som gick bort för tok för tidigt. Sen en kompis som dog när vi var 18. Men i min släkt lever alla utom nu min farmor och farfar. Jag har mormor och morfar kvar... hoppas på att få ha det länge till.
Så tyvärr slutade en bra helg inte så bra...
2 kommentarer:
Så hemskt! Jobbigt, speciellt för barnen. När Jockes pappa dog var Johanna sex år och hon var med på begravningen och det känndes rätt både då och efteråt. Hon pratade och frågade mycket och bearbetade det ordentligt. De förstår mer än man tror och man gör dem nog ingen tjänst om man bestämmer åt dem. Johanna hade dock lite problem med kyrkor i några år efteråt. Kram
Våra tjejor har varit med på dom begravningar som varit, O's farmor och min mormor. Det har gått jättebra och jag tycker det är bra för barnen att se både början och slutet.
Kramar!!
Skicka en kommentar