Det tär att inte ha någonstans att bo om 6 veckor. Tiden går alldeles för fort och vi trodde att det skulle ha varit löst vid det här laget. Att det inte skulle bli så svårt att hitta något. Men med tanke på att vi begränsar området har det skitit sig så att säga. Vi vill bo kvar i området så barnen kan ta sig lätt hem från skolan och leka med sina kompisar. Det gör ju att utbudet är otroligt litet.
Vi hade bestämt oss för villavagn, men nu ser det ut som om vi inte får bygglov när vi trott... vi har plats 30 i kön och sen är det 30 veckors leverans på huset. Vilket innebär att vi kommer in i nästa vinter om inte vi får bygglov i februari. Och ingen av oss vill bo i villavagn under vinterhalvåret, 4 + 1 hund. Lite mer än jag klarar av allt för länge tror jag. Så nu återstår att lirka med kommuntjejen för att komma längre fram i kön eller köpa en lägenhet med risk för att att gå med förlust...
Varför kan det inte vara lätt? Detta i kombination med att vi aldrig ses och att jag jobbat hysteriskt gör att jag just nu är lätt sänkt... oerhört trött och sliten. Nästa vecka åker Tobbe till Barcelona, men sen så är vi i alla fall på samma ställe ett bra tag...
Tant Janet är inte på topp alltså, men det brukar vända när jag fått böla av mig lite.
2 kommentarer:
Usch, usch, förstår att det är stressande... Hur lång tid rör det sig om som ni behöver annat boendet? Inte så kul att bo i kapsäck heller under en längre tid..
Hoppas att familjen snart är samlad igen och att den goda féen svänger sitt trollspö över er så att det löser sig med boende.
Ta hand om dig själv så att du inte hamnar nära den där berömda väggen du vet...
Kram!
Usch och fy! Låter inte kul alls det där. Hoppas att det löser sig för er.
Ta hand om dig!
Kram
Skicka en kommentar