Läste just detta på Vimmelmammans blogg. Så vackert, oj vad det berör mig att hon är sjuk. Hon skriver så öppet om sin sjukdom och sin rädsla. Hoppas verkligen att det går bra för henne. Hon skriver om skitsjukdomen om sin man och sin son och sin vardag. Varje dag läser jag, varje dag gråter jag. Livet är så oerhört orättvist och tragiskt. Tänker också på min vän som nu fått sin sista cellgiftsbehandling. Hon är så stark. Tänker på alla barn som har sjuka föräldrar...
Detta skriver hon till sin man...
"Mitt emellan oss har vi det dyrbaraste och finaste som någonsin finns. Som ska älskas, bekräftas och bejakas. Vårt kött och blod. Kärlek vill barn ha. Så är det. Det är en underbar resa vi har framför oss och jag älskar dig. Vi kan väl lova varandra att leva livet, varje minut, leva livet till det tar slut, älska och andas alla sekunder. Leva livet nätter och dar, leva livet, livet vi har tillsammans så länge vi kan"
4 kommentarer:
Ja. Man berörs väldigt mycket
. Har läst inne hos henne några få gånger bara,men det är så.
Och det du citerar som hon har skrivit till sin man - oj.
Nu sitter jag nästan och gråter också.
Jättefint!
En riktigt fin helg önskar jag dig, Goa du.
Kram Lallis
Verkligen tänkvärt. Så tragiskt när det drabbar människor mitt i livet.
Det gäller att ta vara på tiden.
Kram
Ja visst gäller det att ta vara på tiden... usch jag får rysningar när man tänker på vad som KAN hända.
Visst är det hemskt? Jag satt en hel fredagskväll/natt och läste igenom hela hennes blogg.. Fy sjutton vad mycket hon går igenom!! Och hennes familj...
Skicka en kommentar