Lirka, hota, belöna, berömma, älska

Detta handlar om barn.

Hur gör man med barnen när dom gnäller? När morgonhumöret tryter och dom absolut inte vill klä på sig, när kläderna flyger, när dom blir arga för att dom inte kan vara hemma själva när man ska iväg, när dom säger att dom är dålig...

Hur stärker man dom? Hur får man sina barn att älska sig själv för den de är? Att dom duger? Att dom är bäst, även om dom förlorar? Att det inte gör något om om dom inte vinner osv. Det är en ständig kamp. Ibland har man bättre tålamod och kan lirka och komma fram till en bra lösning, ibland hotar man med att dra in en träning & ibland genomför man hoten. Ibland blir det tomma hot... Vi berömmer våra barn hur mycket som helst och varje dag får dom höra att dom är älskad. Ändå känner man sig som misslyckad förälder ibland när raseriutbrottet kommer. Allt jag gör är ju för att jag känner en enorm kärlek till mina barn och alltid vill deras bästa...

Idag är en sådan dag... nu är Oscar på innebandy trots att jag sa nej, men jag ändrade mig när han sa förlåt och blev ledsen, Lucas är på kalas, jag har varit på snabbglögg hos grannen. Jättesmarrigt som vanligt med massor massor massor av godsaker. Nu gäller det att ladda om för att fixa och trixa, beställa julklappar, kanske baka pepparkakor, fnula ut något gott ovanligt till julbordet, städa, tvätta m.m. Jag vill bara vakna på julafton och så är allt klart! Vi har inte köpt en enda julklapp än... och vi har 23 personer att köpa till...

Till en annan sak, vi var på dop igår, mitt andra på 10 år. Jag går inte i kyrkan mer än nödvändigt, men nu gjorde jag det av respekt till en av mina bästa vänner. Så ska man läsa trosbekännelsen och efterråt frågar prästen alla föräldrar (det var 4 dop). "Vill ni att ert barn ska växa upp och fostras under dessa värderingar?" Ja svarar föräldrarna - och jag undrar, har jag missat något om min väns ståndpunkt i 20 år? Kändes som när man var 14 och konfirmerade sig för presenterna. Visst är det vackert och fint i kyrkan, men den måste bli lite modernare. Självklart respekterar jag de som väljer att döpa sina barn i kyrkan och som har dessa värderingar, men dett blev lite too much!

Tjing