Ikväll är jag ensam...
Stora sonen och maken i Västerås på fotbollscup.
Lilla sonen hos bästa polarn.
Speja såklart vid fossingarna.
Veckan har varit bra men hysterisk...
Började med ett stort event i måndags där kunden gav högsta betyd efteråt, en riktig egokick... då blir man påmind om varför man jobbar nästan dygnet runt ibland och springer som en tetting och inte är närvarande med familjen ibland... Jag bara älskar att vara mitt bland alla 130 personer vid registrering, incheckning, ta emot artister och vara med på soundcheck... hur undebrart och coolt och kul som helst. Jag verkligen älskar mitt jobb (för det mesta).
En del tycker att man glider... och glassar... men att inte vara med familjen kan aldrig vara glassigt, att vakna på ett hotellrum och inte veta vilket håll man ska kliva ur sängen åt är inte heller glassigt, att gå upp först och lägga sig sist är inte heller glassigt 6 dagar i rad... men kul och givande och utvecklande.
I morgon bitti åker jag till Kroatien med en grupp på 50 pers, jag kommer hem torsdag sent sent sent. Ett späckat program, men ett roligt program. Jag var ju på Site inspection för någon månad sen och nu är själva genomförandet. Först några dagar i Split och sen avslut i Slano. Det kommer självklart att vara jobbigt att vara borta så länge från familjen... men man lär sig otroligt mycket att vara på plats.
Vad gäller huset, har vi fått sista budet, det ligger under vårt lästa pris. Så vi säljer efter jul i stället, fördelen är att då slipper vi mellanlanda i en lägenhet vilket är rätt skönt, så det känns helt ok.
Just nu sitter jag i soffan - ensam - Idol på TV.
Kram
2 kommentarer:
Tack för dina kommentarer det sista!:) Känns fortfarande ganska tungt, men jag tar små steg mot en förändring.
Tråkigt med husförsäljningen, hoppas att det går bättre efter jul.
Ta hand om dig! Låter som ett hektiskt liv du lever, men kul när man får uppskattning för det man gör!:)
Kram
Ditt jobb låter helt underbart kul tycker jag! Men också väldigt jobbigt... Kul att du trivs med det och jag gissar att det är lite enklare nu när grabbarna är lite äldre. Inte för att saknaden är mindre för det, men man kan ju prata i telefon och så ibland.
Hoppas att du får det bra i Kroatien!
Kram!
Skicka en kommentar